-> BURGOS

Dag 6:
Idag hade pappa och jag bestämt att han skulle ta buss till Logrono och jag skulle gå. Detta skulle bli 2,7 mil för mig.
Väl vaknat (6,00) tittade jag hur vädret skulle vara och såg att det skulle vara regn, molnigt och inte så många grader så jag slöt ögonen en stund till, funderade och funderade på hur jag skulle göra… fötterna var fortfarande ömma men jag ville verkligen inte bryta. Jag kände uppgivenhet. Jag kan inte redan hoppa över ställen, jag kan inte ”mesa” efter bara fem dagar, kom igen nu Louise… Men, beslutet jag tog tillslut var att åka med pappa och vila fötterna en hel dag. Här var det någon timme jag grämde mig över mitt beslut men äsch, som pappa sa så är det bättre att vi gör såhär än låta de bli ännu värre om vi fortsätter pusha.
Kl 8,00 skulle man vara ute från härbärget och bussen gick inte förens klockan 11. Vid centralen träffa vi på en tjej och en äldre herre som vi spenderade de timmarna med samt bussresan till Logrono. Gu så härliga människor. De två hade träffats två dagar innan på ett härbärge och där stått i kö vart på tjejen hade lämnat sina uppgifter i receptionen (att hon var ifrån San Salvador) och konstigt nog var denna mannen också det, så på den vägen börja dom göra varandra sällskap.

På bussen till Logrono krängde jag TVÅ choklad. Mådde så jäkla illa så ville bara äta godsaker så att det skulle försvinna, och det gjorde det, litegrann, hehe. Men sen när vi skulle ta nästa buss (en timme senare) till BURGUS så började jag må dåligt igen så då fick jag köpa ett till (haha).
I Burgus tog det ett tag innan vi hittade någonstans att bo då iprincip allt var fullbokat (mycket pilgrimer), men tillslut så kom vi till ett pilgrimshotell där vi fick plats. 65euro skulle dom ha för ett rum och sen ytterligare 10euro för ”buffefrukost” dagen därpå, dyrt min skäl, men vi hade inget val. Så, vi fick vårt rum, vi gick på toa, plockade upp lite saker, pappa gjorde en kaffe, rökte och sen skulle vi gå iväg för att äta (trodde vi)……..
Ok, hör här: 

Vi går ut ifrån vårt rum klockan 16,20. Låser och börjar gå i korridoren för att öppna mittendörren som tar oss till en annan korridor för att sedan komma till ytterdörren. (Våra lägenheter var på andra sidan gatan. Tänk er en gata så ligger receptionen på ena sidan, med de lite finare rummen och sen får man gå över gatan för att komma till våra lägenheter (lite sämste standard). Vad händer när vi ska öppna denna mittendörr då? Ingen nyckel går att öppna med. Vi prövade flera flera gånger fulla i skratt men tillslut fick man ju nog och lacka ur lite… Kl 16,35 ringde vi receptionen vart på de bytt receptionist till en herre som inte kunde engelska. (När vi kom dit tog en trevlig tjej hand om oss med bra kunskap i engelska). Ok, jag försökte bläddra efter ord i min spanskparlör för att få honom att förstå att dom låst in oss i huset men han förstod INGENTING ”No comprende, No comprende” asså både jag o pappa bara ”WE NEEED HELP!! Lock us out.” O han bara ”hmmm help?? No comprende” vi bara ”ameeen go to room 119” o han bara ”No 119 bo key” vi bara ”No key” och ryckte lite i dörren…. han fortsatte att inte förstå så jag skrev till min FD arbetskollega som pratar spanska om vad ”det var städerskan som låste in oss” hette och när jag skickat iväg det smset så ringde han upp. Berättade situationen och då kom han på den briljanta idén att vi skulle ringa upp receptionen igen, fast med pappas telefon och sen hålla mikrofonerna mot varandra. Detta gjorde vi och de va så jäkla BRA hahahah. Receptionisten i andra byggnaden och Jhonny från Sverige förde ett samtal om vår situation och då förstod mannen oss och det dröjde inte länge förens han kom med en knippa nycklar och började lirka med dom i låset. 
Här trodde vi att kusten var klar men jag skojar inte nu… det dröjde 2 hela jävla timmar innan vi kom ut ur den jävla dörrjävlen, tills dom fick sparka upp den!!

Asså skoja eller? 
Ibland brast det men vi höll ändå stämningen lugn (lol). Jag fick flera skrattattacker men de tyckte inte pappa var lika ball, hahaha.
Vi räknade till 6 gånger med vad som verkade som stooora knippor nycklar. De liksom kom och försvann, började med den ena herren som inte kunde engelska till att de blev han och en annan herre till att tjejen som jobbat på förmiddagen var där, till att städerskan kom till att en herre till kom!! Detta såg vi genom titthålet medan dom höll på. Så synd, tydligen hade städerskan och den andra tjejen slutat för dagen men hade blivit dit-ringda. 

Min och pappas tolkning av det hela är då att de va städerskan som gjorde det med flit för hon var supersur och otrevlig mot oss när vi kom, ja självklart är vi inte säkra men det var bara hon och vi där och hon gick fem min innan vi skulle gå…..
Jaja, när vi väl vart ute så gick vi och åt en fetepizza en supergod lasagne och drack en öl sen gick vi hem, tvättade upp lite kläder och sen gick vi och la oss.

Annonser

2 thoughts on “-> BURGOS

  1. Monne skriver:

    oj oj oj, det verkar vara spännande roligt men också lite jobbigt. Men ni kan väl ta en vecka till så det inte blir så långt varje dag? Men bra att ni tar buss ibland, även om jag förstår att det tar emot, men era fötter aj aj aj. Vi följer er väl, jag läser upp alla inlägg för mamma. Hoppas nu att fötterna läker snart och att allt blir toppen! stor kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s